Sist ut i vår serie om kreatörerna bakom Den brända jorden, Vildmarkens varelser och Bordonius öde är förlagschefen Daniel Lehto.

Vem är du?

Daniel, född 76 i boden. Uppväxt i Luleå till fem års ålder, sedan flyttade vi till Malmberget och där blev jag kvar till 2000 då jag tog pick och pack och flyttade till Tomelilla för att gå folkhögskola. Sedan kuskade jag runt i Sverige under några år tills jag hamnade i Umeå för att ytterligare några år senare bli husägare i Bureå. 

Vad har du gjort tidigare?

Oj, allt möjligt. Jag har hela tiden jobbat med skrivande i olika former, och skapat fansins och spel, men det har varit vid sidan om under alla år, tills jag tog modet till mig och kastade mig ut. Att vara kulturarbetare innebär massor av kompromisser längs vägen. Jag har siktat mot att kunna försörja mig på detta sedan jag gick ut gymnasiet, men det är klart alla kompromisser har skapat upplevelser som jag på olika sätt kan använda mig av i skrivandet. Jag har jobbat inom förskolan, på museum, med att dela ut tidningar, inom industrin, skrivit för dagstidningar på frilansbasis, sålt tv-apparater, städat i gruvan, jobbat i leksaksbutik, som undersköterska och mycket mer.

Det var mycket, och väldigt skilda saker. Hur kommer det sig?

Jag har ofta tröttnat på mina arbeten, så det har blivit en hel del då jag sökt mig vidare. En viktig sak tror jag är att inte anse sig för fin för vissa jobb, du tar inte skada av att prova på, även om du är utbildad till något annat. Det handlar väl också om att känna att jag gör rätt för mig. Jag har varit arbetslös i perioder, men de har tenderat att vara korta.

Och hela tiden har du skrivit vid sidan om?

Ja, det har varit konstant. Nu är jag i en position där jag har företag som inriktar sig på det jag vill göra – det vill säga rollspel i olika former, samt litteratur – men det handlar fortfarande om att dra in pengar till huslån och mat på bordet för mina barn så kompromissar gör väl jag fortfarande, men jag gör det för jag brinner för kulturen och spelbranschen och tycker det är värt det. Och det är vansinnigt roligt att jobba med rollspel i olika former. Jag är lyckligare så här än jag varit i något annat jobb jag haft.

Du är även kundsupportansvarig hos Fria Ligan?

Ja, det stämmer. Rollspel och service är något jag kan mycket bra, och jag tror jag är utmärkt på att bemöta folk. Det är en återkommande roll jag haft på de flesta arbetsplatser, att jag varit den som fått prata med chefen i någon annans sak, förhandla och lyssna på problem. Ha ha. Jag kanske är bra på att lägga näsan i blöt! Men skämt åsido, jag trivs bra i den rollen och supportjobbet är mycket givande. Det är ett grymt team!

Vad är din bakgrund som skribent?

Jag började skriva så snart jag lärt mig sätta ihop bokstäverna till ord. Från början var det uppslagsverk om rymden och dinosaurier, men snart blev det mer sagor som kunde löpa genom flera skrivhäften i skolan, vilket fick min fröken i skolan att sucka. Jag hade dessutom en ganska anskrämlig handstil – det gällde att hinna få ner alla tankar på pappret innan de försvann. Med rollspelen inleddes ett annat skrivande, Drakar och Demoner fick mig att börja skapa egna världar, och det ledde snart till ett fansin som jag och mina vänner drev. Det hette Weird Quest. Vi publicerade fem eller sex nummer tillsammans, och sedan drev jag vidare tidningen i egen regi när kompisgänget spritts ut på ett antal olika orter i Sverige. Men jag har även skrivit för så vitt skilda uppdragsgivare som NSD, Kommunalarbetaren, Arbetet, Jaktmarker & fiskevatten, Aftonbladet och Svenskt Näringsliv. 

Och Fenix?

Ja, Fenix får vi inte glömma. Jag medverkar där i nästan varje nummer sedan några år tillbaka. På tal om Fenix ska vi inte glömma bort deras aktuella Kickstarter för Ensamma Vargen – så in och backa!

Vad är viktigt i ditt skrivande?

Svår och stor fråga. Det finns så många olika typer av skrivande. När jag skriver på uppdrag är det viktigt att det blir som uppdragsgivaren vill. När jag skriver på egna projekt så är jag i regel ganska prestigefri, och tar gärna input på texterna så att de kan bli ännu bättre. Det är nog egentligen bara en text jag haft svårt att kompromissa om, en kortroman som jag kunde haft både agent och förlag till om jag bara skrivit om slutet och strukit protagonistens mindre smickrande sidor. Men en stor del av berättelsen var just att visa några av våra mindre tilltalande sidor och känslor av ångest, depression och längtan efter samhörighet. Just där gick det inte att kompromissa. Det var för mycket på riktigt för mig. Jag kunde ändra mycket, men inte det. I övrigt så tror jag att jag är ganska öppen för ändringar. Hoppas jag, men det får nog mina medarbetare avgöra.

På tal om det, du har varit ganska öppen om dina egna depressioner och din ångest. Är det något du lämnat bakom dig?

Det är klart att den dåliga självkänslan alltid finns där i bakhuvudet, men jag har genom åren lärt mig att använda den som en motor. Istället för att låta den kväva mig så hittar jag ett driv där, att jag ständigt är hungrig och måste bevisa mig för mig själv. Jag tror dock inte jag någonsin låtit den där rösten hindra mig i mitt skapande, istället har det påverkat andra delar av mitt liv och mina svårigheter att någonsin känna tillhörighet i gruppkonstellationer. Jag är nog ganska udda på många sätt, och känner ofta att jag inte riktigt hör hemma i världen. Under barndomen blev jag van vid att vara exkluderad och förbisedd, både hemma och i skolan. Det kanske är därför jag ofta dragits till och känt att jag kan förstå andra människor som ses som udda? Men lämnat det bakom mig, jag vet inte. Jag mår relativt bra nu, men jag har provat sluta med SSRI flera gånger. Det har aldrig gått bra. Sedan flera år tillbaka äter jag Venlafaxin, vilket jag antagligen får göra livet ut. Men ja, jag är på en bra plats i livet på många sätt.

Härligt att höra. För dem som vill lära sig att skriva, har du några råd att ge?

Skriv och skriv ännu mer. Var inte rädd för att stryka. Kill your darlings. Ha ha, det låter väldigt kliché. Men så är det. Ta in provläsare som inte stryker medhårs. Familj och vänner går i regel bort, de kan inte ge din text den feedback som den förtjänar eftersom de ofta är rädda för att såra dig. Lyssna på kritiken. Skriv om. Redigera. Ändra. Läs mycket. Var inte rädd för att i din jakt på ett eget språk hämta inspiration från andra författare. Du kommer till slut att hitta din egen berättarröst. Och till sist, skriv något som du själv skulle vilja läsa. Om inte du bryr dig om berättelsen, varför skulle dina läsare göra det?

Hur kom det sig att du startade förlaget?

Jag började ge ut Äventyr som ett fansin. Efter något år blev det utgivet genom Saga Games och sedan Eloso, där jag blev delägare. På Eloso släppte jag in fler skribenter i min värld. Det var lite läskigt och ett stort steg för mig. Vi jobbade tillsammans några år, men vi ville nog lite olika saker så vi pratade ihop oss och jag lämnade förlaget för att starta eget. Det skedde i bästa samförstånd och jag har efter det gjort bland annat några layoutjobb för dem. 

Vad är din relation till Drakar och Demoner?

Det var rollspelet som fick in mig på rollspel. Jag var sju år och har varit fast sedan dess. Jag hade länge en dröm om att skriva för Drakar och Demoner. I och med tredjepartslicensen har jag kunnat bocka av den rutan i mina livsmål. 

Hur fick du idén till Den brända jorden?

Från början var det bara en lätt omskrivning av Spindelkonungens pyramid. Jag kollade med Anders Fager som skrivit originalet och han var ok med en nyutgivning med det nya materialet, men av olika anledningar så växte det ytterligare och snart fanns inget av ursprunget kvar. Alltså förutom några jättespindlar då … 

Till sist, några avslutande ord?

Ja, jag är oerhört tacksam för teamet som bidragit och hjälpt till med Den brända jorden, Vildmarkens varelser och Bordonius öde. Illustratörerna Richard, Lasse och Peter som alla gjort fantastiska jobb, redaktören och korrläsaren Marie – som även skrivit den nya versionen av Bordonius öde, tack vare henne är det mycket bättre produkter än det annars skulle varit. Camilla som bidragit med några av varelserna till Vildmarkens varelser, och alla som engagerat sig i korrekturläsning, kommit med värdefulla synpunkter och förslag på förbättringar. 

Förebilder: Några hantverksmässiga förebilder är Greg Costikyan, Erik Granström, Mikael Niemi, Dan Andersson och Nick Cave.

Favoritspel: Star Wars D6, Drakar och Demoner. Får man välja egna spel också? Jag är ju väldigt nöjd med Sagospelet-seriens regler!

När jag började spela rollspel: 1983.

Min första rollperson hette: Thorulf, en stråtrövarorch. Han specialiserade sig på att råna rika ankor, för de var lätta att besegra.

Bästa rollspelsminne: Många att välja mellan, men Svavelvinter tror jag står stadig på förstaplatsen. Bra story och fantastisk spelledare!